Möt två unga golvläggare i Karlstad!

Golvläggare, det måste väl vara ett tungt och slitigt jobb, tänker en inbiten skrivbordsråtta.

– Ja, visst är det, instämmer Simon Bönström och Emil Persson entusiastiskt.

– Det är ju en av de stora fördelarna med jobbet – utöver att det är så omväxlande och så självständigt – att man får röra på sig och slipper sitta bakom ett skrivbord.

Emil och Simon är två unga golvläggare på BBM i Karlstad. De tillhör den sektion på företaget som lägger in plastgolv, linoleumgolv och textilgolv.

Båda är 21 år gamla, men Simon är den av de två som är gammal i gården. Han fullbordade sin lärlingsutbildning för några månader sedan och kan nu sätta titeln golvläggare på visitkortet.

"Det blir aldrig tråkigt"

Att det blev så beror kanske på både arv och miljö.

Simon Bönström

 

– Pappa är golvläggare och jag följde med honom ut på jobb några veckor varje sommarlov från det jag var tretton. Jag hjälpte till med enklare arbetsuppgifter som att dammsuga, berättar Simon.

– Jag bestämde mig nog redan då för att jag ville gå i pappas fotspår.

Så vad var det med det där sommarjobbet som lockade en tonåring så pass att han, när det var dags att välja gymnasieprogram, fastnade för bygg- och anläggningsteknik? Enligt Simon i stort sett samma saker som gör att han idag trivs som fisken i vattnet med sitt jobb.

– Det är varierande arbetsuppgifter, vi byter arbetsmiljö varannan eller var tredje vecka, och jag träffar nya människor hela tiden. Det blir aldrig tråkigt!

"Som gjort för att kombinera med ishockeyn"

Arbetskamraten Emil har en kanske lite annorlunda utbildning för en golvläggare – han läste handel och administration på gymnasiet. Frågan är dock om det var utbildningens inriktning på att utveckla affärsrelationer med andra människor som lockade eller om gymnasievalet mest handlade om att det var ett hockeygymnasium han sökte sig till – Emil är en i gänget som fört Grums Hockey till Allettan.

Emil Persson

 

– Just nu är det hockeyn som är mitt allt överskuggande intresse. Det är väl på gränsen till att vara ett andra jobb. Så jag tänker inte så mycket på framtiden. Men det är ju inte fel att ha ett alternativ om jag skulle tröttna på golvläggandet.

Precis som Simon har han dock byggandet i generna.

– Min pappa är takläggare. Så jag har också varit ute på en och annan byggarbetsplats. Men det här med golv hade jag inte koll på överhuvudtaget.

Inte desto mindre – när han behövde ett jobb som möjliggjorde för honom att satsa på ishockeyn och kompisen Simon föreslog honom att hoppa på BBMs lärlingsutbildning, så tvekade han inte en sekund. Och han har inte ångrat det.

– Jag gillar utmaningen i att det hela tiden är nya arbetsplatser och nya uppdrag. Dessutom har jag bra människor runt omkring mig och det är bra stämning på jobbet, det betyder mycket.

Sedan är det inte helt fel heller att arbetet som golvläggare passar väldigt bra ihop med hans andra "arbete".

– Jobbet är som gjort för att kombinera med ishockeyn. Jag får hålla igång kroppen på jobbet, och att vara fysiskt vältränad hjälper mig att hantera de tunga delarna av golvläggandet.

Än så länge är Emil inte fullärd, han går som lärling bredvid en erfaren golvläggare.

– Det känns både tryggt och inspirerande att lära sig av någon som kan så mycket, säger han. Samtidigt får jag göra mycket på egen hand. Det är ju genom att få göra jobbet själv som man lär sig. BBM låter oss till och med göra fel – och sedan rätta till det och göra rätt. Man lär sig aldrig så mycket som av sina misstag.

"Vi har en arbetsgivare som inte detaljstyr oss"

När den här intervjun görs jobbar Simon på ett enormt pappersbruk och Emil på en liten skola. Men sett ur golvläggarens perspektiv är skolan den stora arbetsplatsen. Och den sortens jobb de trivs bäst med.

– Det är visserligen kul med utmaningen i att göra ett badrum då och då – inget badrum är det andra likt – men för det mesta är det skönt med stora ytor, som ett klassrum eller en korridor, där man får sköta sitt och göra jobbet precis som det är tänkt. Slipa, dammsuga, limma och rulla ut en stor matta, och så blir det jättefint. 

Både Simon och Emil lyfter fram friheten att själv styra sin arbetsdag som en av de stora fördelarna med jobbet som golvläggare.

– Vi har en arbetsgivare som inte detaljstyr oss. Chefen ger oss ett uppdrag och sedan får vi lägga upp jobbet som det passar oss bäst för att det ska bli rätt gjort på rätt tid.

Varken Simon eller Emil verkar känna av den stress som många inom byggsektorn drabbas av. Om man ska tro dem tillhör BBM de arbetsgivare som lyckats organisera arbetet på ett sådant sätt att tidspressen i byggbranschen inte drabbar dem som faktiskt utför jobbet.

– Visst får vi ställa upp med övertid ibland, men då blir vi ordentligt kompenserade, säger Emil.

– Och visst är det körigt vissa dagar eller till och med veckor, medger Simon, men jag tar inte jobbet med hem. Vi sover gott på nätterna.

De verkar ha förmågan att koppla av jobbet för det mesta, men inte helt och hållet. Nog är de lite miljöskadade av sitt yrke.

– Jodå, jag tittar efter skarvar i golven när jag kommer hem till någon, på ett sätt jag aldrig skulle ha gjort om jag inte haft det här jobbet, erkänner Emil.

Men det är inte så mycket att de tar saken i egna händer.

– Det händer att bekanta ber en hjälpa till när de ska renovera, men då säger jag nej, säger Simon.

– Jag jobbar med golv mellan sju och fyra, det får räcka.

Mycket pusslande, med kommunikationen på engelska

De här två unga killarna känns lättsamma, omtänksamma, lösningsinriktade och allmänt sociala. Egenskaper som man kanske inte tänker att de skulle ha så stor användning för i sitt jobb, men då tänker man fel.

– Vi måste ofta samordna vårt arbete med andra arbetslag. Du skulle bara veta hur det är på Gruvön, säger Simon som lägger golv på Billerud Korsnäs pappersbruk i Grums, som investerar sex–sju miljarder kronor i en ny kartongmaskin. Där det såklart behövs golv på såväl kontor och i maskinhall som i rum med känslig elektronik. Men där golven ofta kommer i sista hand.

– Det blir mycket anpassning. Dels rent praktiskt, när mattor ska läggas in när all övrig utrustning är på plats, men också på så vis att man måste rätta sig efter andras behov. Det blir mycket pusslande – som inte blir lättare av att många hantverkare kommer från andra länder, så att vi måste kommunicera på engelska – och det blir tyvärr mycket väntetid också.

Förutom att väntan är tråkig påverkar den golvläggarnas lön negativt.

– Vi har en grundlön, och ovanpå den ett prestationsbaserat ackord, och vi får ingen bonus för att vi väntar ...

När man hör ordet ackord nämnas av en idrottsman, undrar man om det kan vara så att ackordsjobb kan få deras tävlingsinstinkt att gå bärsärkagång, men det förnekar både Simon och Emil å det bestämdaste.

– Vi ser ackordet som ett plus i kanten, men vi tänker egentligen inte mycket på ackordet när vi jobbar. Vi fokuserar på att få jobbet gjort fort och fint, inte på lönen.

Faktum är att Emil lyfter fram en annan lön för mödan:

– När ett golv är lagt och man ser hur fint det blivit, hur det lyfter ett helt rum – det är en belöning i sig.

Monica Bengtsson

---

Läs också: